lördag 8 september 2012

Veterinärbesöket - vi kom, vi såg, vi skakade

Camaro lever.

Hos veterinären röntgades tassen utan att vi kunde hitta något konstigt i den. Därför bestämdes det att den skulle öppnas. 'Maromusen charmade stetoskopen av samtliga veterinärer, så till den grad att det blev folkansamling i det lilla undersökningsrummet där alla ville klämma, känna och utbrista varierade långdragna vokaler i kombination med positiva adjektiv. Själv var han så storögd av uppståndelsen att han borde fått ett stödbandage om ögonen för att inte riskera att det skulle trilla ur huvudet på honom.

Hur som, tassen öppnades och spolades. Och som vi befarade kunde man inte hitta något i den. Killen skickades hem med smärtstillande och inflammationsdämpande och det halmstrå till hopp vi har om att en retning av såret ska få det att läka ut och/eller att det som eventuellt är där i kom ut ändå, bara att det missades.

Väl hemma ansåg Camaro att det varit en lång, och skräckelrik dag varvid han helt sonika klättrade upp till mattes axel och lade sig. Trots att matte stod upp vid en bänk. Varje försök att ställa ner honom på golvet slutade med att han klättrade upp igen. Normalt brukar jag föredra att inte ha en iller i famnen när jag ska äta, sortera post eller vika tvätt, men ibland måste man göra undantag.

Idag, 4 dagar efter ingreppet, är tassen stor, men inte ilsket rödinflammerad, vilket den var igår. Vi får helt enkelt se hur det blir.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar